Lite bilder

I höstas (ja det är faktiskt vinter nu) var vi nere vid havet och gick strandpromenaden. Det var kallt så in i helvete! men vi trotsade kylan för att få se solnedgången.

Varbergs strandpromenad är finfin

Ensam hemma!!!

Jo jag är ensam hemma idag. Ikväll, i natt och halva dagen imorgon.

Min karl är med sina barn hos släkten och mina egna knattar har lovvecka hos sin pappa.

Detta innebär att jag kan äta små överblivna matslattar från frysen och behöver därmed inte laga någonting. 

I värsta fall kan jag äta bara macka och i bästa fall får jag överleva på Ris à la Malta.

Jag kan sitta och surra vid datorn och plocka i mina bilder, lyssna på musik på hyfsat hög volym, ja jag kan till och med sjunga utan att någon tar skada av det. 

När jag har plockat undan och diskat kan jag vända ryggen till om och om och om igen utan att det händer någonting. 

JA det är sant! 
Dessutom kan jag smida planer för utförandet av alla tusen idéer jag har just nu, utan att någon ifrågasätter eller försöker hejda mig...ja okej...det är inte så bra. Det är faktiskt inte bra alls för när jag inte har någon att bolla allting med så snurrar det omkring i mitt huvud och jag blir trött, stressad och irriterad.

Nu ska jag ta en sväng ut med min hund Bandit
Här är han

 

Tror det skulle kunna vara bra att skriva lite oftare än en gång om året eller två. Om man har en blogg i alla fall. 

Egentligen har ju inte min sjukdom, sjukdomar, funktionsnedsättningar eller annat någon som     helst roll i mitt behov av att skriva. Dom bara finns med där...förstärker, förbättrar eller förstör. 

Låg vaken länge igår med en massa idéer som snurrade runt i huvudet, fast jag var SKITTRÖTT!!! men det gick inte att sova, knep ihop ögonen gjorde så gott jag kunde men bilder ser man ju i huvudet så det hjälpte inte att blunda.

Men har Du sett på maken

vad trädgårdstrollet har i baken

Bloggstart

Ja jag fick helt enkelt för mig att öppna en blogg igen,

 ska försöka lära mig lite om designen på den så det blir trevligt att titta in.

Jag är en 32årig tjej som ursprungligen kommer från Göteborg och hamnade i Varbergstrakten för drygt tretton år sedan. Jag har fött två underbara barn, en flicka som är elva år och en pojk som snart fyller åtta.

När barnens pappa och jag separerade 2005 utvecklade jag Bipolär sjukdom, troligtvis en form som heter Rapid cycling och den gör att jag växlar i stämningsläge mycket snabbt och ofta. Det sägs att man inte kan överleva denna sjukdom utan rätt medicinering men eftersom man inte lyckats få fram något som fungerar för mig så har jag blivit tvungen att hantera mina svängningar på andra sätt...

Jag hoppas att den här bloggen först och främst ska ge mig lite perspektiv på hur jag egentligen lever, hur jag tänker när jag mår dåligt och vad det är som jag gör att jag hittar tillbaka igen. 

Anna